top of page

Infrastruktur, mord och björnblod


Den bästa av två världar, säger Peter Lood, om sitt jobb som ingenjör på Trafikverket och karriären som författare. Han har skrivit åtta böcker sedan 2010 och den nionde ligger i skrivande stund på tryckeriet.


Redan som barn och tonåring hemma i Torshälla lockades Peter av det skrivna ordet. Han tyckte om att uttrycka sig och när fröken i skolan tog upp hans novell och läste högt inför klassen kände han att det var något han behärskade och tyckte om. Dock skulle det dröja många år innan Peter tog tag i sin längtan att skriva. Det var för tretton år sedan han bestämde sig för att skriva en hel bok.


– Jag skrev boken Saknad skyddsängel som jag tyckte inte riktigt höll för att ges ut. Men det gjorde inget, jag tyckte det var så roligt och på så sätt kom jag ändå i gång.

IDAG HAR PETER två bokserier bakom sig. Den första serien med klar inspiration från sin egen vardag på Trafikverket. Han kallar den Infrastrukturserien. Ännu så länge är det fyra böcker med kriminalpolisassistent Amanda Colt som nystar i en rad mord på temat väg, vatten, flyg och tåg. Det är nya fall i varje bok men också en parallell handling där karaktären Max jagar sin mammas mördare.


– När jag var klar med infrastrukturserien tog jag mig återigen an min första bok, Saknad skyddsängel. Jag bearbetade den och kände att den visst skulle ges ut. Den har ett viktigt ämne, mobbing, och tar sitt avstamp ifrån Krusgårdsskolan i Torshälla där jag gick låg- och mellanstadiet.


De senaste åren har det varit privatdetektiv Tom Hector är huvudkaraktären i Peters böcker. Tom Hector är en udda karaktär som efter en MC-olycka fick björnblod för att kunna få musklerna att växa.

– Det är inget hitte på, berättar Peter, det finns forskning på att det fungerar. Annars skulle björnarna inte kunna gå i ide så lång tid som de gör. Jag tyckte det var ett kul och annorlunda inslag.


DEN HÄR SERIEN, som utspelar sig i Stockholmsmiljö, har blivit fyra böcker varav den senaste, Moder, ligger på tryckeriet i skrivande stund. Det är mordhistorier, ofta råa och väl beskrivna.

– Jag ser handlingen framför mig, som en film, när jag skriver. Jag tycker om att brodera ut texten och beskriva händelser och miljöer i detalj.


Peter vill inte stycka upp sin tillvaro och skriva oplanerat när andan faller på. Han planerar noga in sina skrivperioder, ofta de helger då hustrun Helene jobbar. Då kan han börja redan fredag kväll och skriver intensivt under ett par dagar. Jag har till och med tagit in på hotell för att kunna fokusera till hundra procent. Att ha skrivandet som ett heltidsjobb är heller inget han strävar efter.


– Jag tycker det är roligt men gillar också mitt jobb så mycket att trots att överenskommelsen att jag ska jobba 80 procent så blir det minst 100 varje månad. Vem vet, jag kanske till och med har skrivit min sista bok, säger Peter.

Men i nästa andetag berättar han om drömmen att få skriva en historiebeskrivning om karolinerna och att kanske skriva ytterligare en bok i infrastrukturserien. Så nej, vi ska nog inte tro att Peter skrivit sin sista bok.


Text: Carina Wedin

Foto: Peter Torsén


bottom of page