Konst som handlar om att förstå det vi inte förstår


Ur högtalarna strömmar Ozzy Osbourne. Han refererar ofta till Carl Jung. En förebild inom konsten är Basquiat och rötterna från såväl forna Sovjetunionen som Chile speglas i Alexis Oyolas konst som är stor, färgstark och uttrycksfull.


Intresset för konst och kultur fanns redan i barndomshemmet. Konstböcker, utställningar, museibesök och klassisk musik var en del av Alexis vardag. Populärmusik var inte lika vanligt även om man ibland lyssnade på sådant som Beatles och Bob Dylan. Hans mamma kommer från Moskva och pappa är från Chile, dit paret flyttade och bildade familj. Alexis föddes 1971, två år innan militärkuppen som störtade den då sittande regeringen. Chile stod nu under en militärdiktatur och Alexis familj valde att fly. De mellanlandade i Sverige för att kunna fortsätta till Moskva.

– När mamma och pappa skulle söka visum på Sovjets ambassad i Stockholm viskade ambassadtjänstemannen till dem att de borde stanna kvar i Sverige istället, berättar Alexis. Vilket de också gjorde.

Alexis pappa fick så småningom jobb på Studsvik och på så sätt hamnade familjen i Nyköping. Även om konst och kultur alltid var närvarande och Alexis ofta tecknade, pysslade och slöjdade var konsten inte en väg han ens funderade på att välja.

– Jag var lite vilsen och valde tekniskt gymnasium samtidigt som den mesta tiden ägnades åt musik, framför allt hårdrock. Jag nötte och nötte på gitarren, ville ju bli som Yngwie Malmsteen – min stora idol. Drömmen om att få spela i ett hårdrockband som leadguitar fanns ju där såklart.


Träffad av blixten

Efter skoltiden, 19 år gammal, jobbade Alexis som kamratstödjare på Långbergsskolan i Nyköping. Jag hade ett tiotal elever som behövde extra stöd och resurser. ”De är intresserade av musik och av att teckna” sa man till mig när jag undrade vad jag skulle göra.

– Vi körde igång och vid ett tillfälle bad eleverna mig att rita något. Det var här allt började. Jag tecknade och något hände med mig. Det var som att bli träffad av blixten, jag visste inte ens att jag hade det i mig, berättar Alexis.

Nu visste han vad han ville och att han kunde. Han ville lära sig mer, bosatte sig mer eller mindre på biblioteket och läste allt han kom över om konst. Han hade bestämt sig och konsten kom att bli hans liv. Han sökte konstskola för att lära sig mer. I sin första ateljé började han skapa; måleri och skulptur, gärna provokativt och samhällskritiskt. Han jobbade även med videokonst under en period vilket blev mer av typen installationskonst som visades på storbild på utställningar.

– Självklart är jag påverkad av att ha rötter i två diktaturer. Det som också påverkat mig är utanförskapet, vilket inte handlar om att jag var mobbad – kanske retad men jag var verbal och kunde ge igen på så sätt. När det visade sig att jag var duktig i idrott blev jag dessutom en av de coola killarna. Men på den tiden var vi runt tio invandrare på min skola så utanförskapet handlade främst om identitet. Först när jag blev pappa kunde jag ta till mig att jag var svensk, med svenska värderingar.


Förstå sig på världen

Alexis vill med sin konst försöka förstå sig på världen runt omkring vilket ju såklart handlar om såväl identitet som värderingar. Han refererar till Carl Jung och hans tankesätt kring arketyper och det gäller att hänga med i svängarna i Alexis filosofiska resonemang.

– Dessa arketyper har levt vidare i olika kulturer i tusentals år – och fortsätter så. Jag vill hitta koderna till ett bildspråk som går tillbaka till våra första ritualer vilket allt kan tolkas genom ett gemensamt DNA som jag tror vi har. Jag vill hitta frön av det kulturellt nedärvda för att använda i mitt eget skapande.

Alexis senaste verk heter ”Kaos och fraktaler” vilket syftar på ett system som beter sig som om det vore styrt av slumpen samtidigt som en fraktal är som en snöflinga som innehåller perfekta mindre kopior av sig själv.

– Det handlar om förståelse av någonting vi inte förstår.

Resor är en stor del av Alexis tillvaro. Det är ofta här han hämtar sin inspiration.

– Jag är väldigt intresserad av olika kulturer, traditioner, ritualer, värderingar och relationer. Ett land jag gärna vill till är Japan. Det är ett land jag inte alls förstår, som jag vill lära mig mer om.


Yngwie och Zlatan

Att försörja sig på sin konst är få förunnat i Sverige, det är Alexis medveten om och det gör honom inget att han inte kan det. Han går med glädje till sitt vanliga jobb inom omsorgen som han på ett bra sätt kan kombinera så han ändå får mycket tid till målandet.

– Tryggheten är viktig och jag föredrag att kunna leva ett bra liv med resor, god mat och gott vin samtidigt som jag har möjlighet att ägna mig åt måleriet. Jag är dessutom fullständigt ointresserad av saker, lägger hellre pengarna på färg och dukar.

På frågan om vilka hans förebilder är svarar han snabbt, och lite ursäktande.

– Jag tycker att Sveriges två största konstnärer är Yngwie Malmsteen och Zlatan. De är outstanding i det de gör. Om man menar måleri så sätter jag Karin Mamma Andersson och Lena Cronqvist högst i vårt land. Annars är en av mina stora förebilder den amerikanska målaren Jean-Michel Basquiat som var stor på åttiotalet.

Och precis som Basquiat målar Alexis stort, färgstarkt och uttrycksfullt – och varje penseldrag har ett syfte.