Medalj från Kungliga Musikaliska Akademien för ”banbrytande gärning som sångerska, tonsättare och skribent”. Det är inte småsaker att få musikens motsvarighet till Nobelpriset 2020, men så är hela Marie Selander fantastisk musik.
Vem längtar inte efter levande musik i dessa tider? Ett sätt möta musik är att gå ner till Fristadstorget sista fredagen i månaden. Där kular Marie som en dalkulla och rappar som en oborstad tonåring. För klimatet. Musik och engagemang i förening – det är Marie Selander.
Som 15-åring var hon med och startade popbandet Nursery Rhymes. Sedan dess har hon aldrig slutat sjunga och spela eller reagera mot hur kvinnor blir behandlade inom musiken. ”Inte riktigt lika viktig? Om kvinnliga musiker och glömd musik” heter boken hon skrivit om det. – Både musiken och engagemanget har jag med mig hemifrån. Mamma kom från spelmanssläkt och sjöng skillingtryck, pappa var svetsare och fackföreningsman som tog med syrran och mig till Berns salonger för att lyssna på Delta Rhythm Boys och Mel Tormé.
Drivkraft som ett solkraftverk
Själv har hon en drivkraft som ett solkraftverk och ligger just i startgroparna för att återuppta succén med ”Kvinnorna och staden” i Lokstallarna i Katrineholm. Det är en musikteaterföreställning som utgår från Kerstin Ekmans böcker om staden och som engagerar omkring ett hundratal personer på och bakom scenen. Marie har skrivit och arrangerat all musik, hon står för konstnärlig ledning och framträder som berätterskan. Nypremiär 30 juni 2022.
Någonstans på vägen mötte hon en lika engagerad och fantasirik musikmakare och basist. Tuomo Haapala och Marie Selander har varit par i 47 år och till listan på aktuella engagemang hör ett finlandssvenskt musikprojekt i Eskilstuna, ”På hela bredden
Konstnärlig ledare
Sörmlänningar med sommarboende i Julita sedan mitten av 1970-talet. Konstnärlig ledare och kompositör för musikteaterföreställningen ”O Fåglastad” om Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. Och visst är hon utsedd till Region Sörmlands kulturambassadör 2019
När paret bosatte sig vinterhalvåret i Eskilstuna 2017 mötte hon två kvinnliga musiker; Frida Herrchenröther och Emma Gustafsson. Tillsammans skriver de en bok om de bortglömda kvinnliga musiker som funnits i staden från början av 1900-talet fram till i dag. Marie letar i arkiven och intervjuar de gamla, hennes kamrater berättar sin erfarenhet från 2000-talet.
Å, å, å tjejer
Det är vad hon håller på med just nu. Sen har hon en snart 74-årig historia med hur många intressanta minnen som helst. Själv har jag tre av hennes LP-skivor i vinylförrådet: FNL-gruppernas sånggrupp Freedom Singers, irländska folkmusikgruppen Diddlers och ”Sånger om kvinnor” med ikoniska låten ”Å, å, å tjejer!”
På sextiotalet spelade Nursery Rhymes förband till Simon&Garfunkel, The Who och Four Tops. Hon har åkt bil med John Lennon och bjudit Rolling Stones på party. Hon har haft Tom Jones, Eric Clapton och Eric Burdon i publiken på turné i London…
Med bluesen som ett grundackord har hon fortsatt in på folk- och världsmusik. En detalj är att hon i tre år studerade arabisk musik på Musikhögskolan. Sen reste hon och Tuomo till Damaskus 2008 och gjorde succé inför en förundrad arabisk publik.
Att sammanfatta denna musikaliska urkraft får hon göra själv: – Musik är det roligaste som finns! Och jag har inte blivit tröttare med åren.
Text: Anna Jerdén
Foto: Peter Torsén
コメント