Stickreplik från snarstucken

När jag skriver detta far de stora sandupphämtningsfordonen fram som en vrålande tornado och får med sig minsta sandkorn från vinterns sandande för att vi skulle undvika att halka. Om sanningen ska fram så är det inte bara små barn som fascineras av dessa maskiner. Nej då, även äldre män som alldeles nyligen har fyllt sjuttio, jag talar om en nära vän, har stor glädje av dessa maskinella urkrafter som sätts in för att sanden ska bort. Om sandningen ska bort så behövs dessa om sanningen ska fram. Det är liksom följden av vinterns uppskattade sandning av uppskottade trottoarer. Sandning och konsekvens, kan man väl säga.


Annars tar väl all vår tid och alla våra tankar går till hur vi ska få frid och slippa oro som bankar. Vi tar det med poesi.


Eftersom min lilla dikt i decembernumret av Se Hit gjorde sådan succé (tror att det var minst två som hörde av sig) så upprepar vi denna med ännu en, om möjligt ny succé. Just nu är det vi födda -51 som kallas för vaccinering och då vill jag dra mitt strå till sticken, nu när jag själv snart blir stucken. Snarstucken? Här kommer således:

Andy Pandy i en pandemi

Kan man så här mitt i en pandemi

säga att vi nostalgiker lever i en Andy Pandymi

Vi som alltid valde rätt part i en fight

När vi lekte Bröderna Cartwright

Kan vi bara åt nutidens flum le

Och hävda att det var bättre med Humle och Dumle

När det om coronan snackas stup i kvarten

Är det då konstigt att vi spelar Cackas Gamle Svarten

Men du som förr blev intim på Maxim

Måste också bli immun med hjälp av vaccin

Du som läste Prärie och Kaptemn Miki

Du måste också se till att i din arm få ett stick i

För att på viruset vi alla ska få stopp spelar du en godan roll

Även om dina idoler heter Kalle Stropp och Grodan Boll

Vi som alla band kunde digga i sal

Får nu stå ut med att konserten är digital

Så minns gärna tillbaka men tänk i futurum

Så kan vi snart mötas tillsammans i Culturum

Anders Tegner, skribent