Att Victoria Larm skulle bli författare stod med all säkerhet skrivet i stjärnorna. Författarskapet är hennes kall. Hon drogs tidigt in i en värld där berättandet stod i fokus; det och klassisk musik blev hennes besatthet. Idag är Victoria författare på heltid och trilogin Pestmasken är avslutad och hon skriver redan på sin fjärde bok.
Victoria är född i den småländska myllan, i Rottne, norr om Växjö. Det var en pastoral tillvaro utan andra barn, mer än hennes bror. Hon var ett barn som gärna höll sig för sig självt och sögs tidigt in i Narnia-garderoben som hon sedan aldrig lämnat. Influerad av böckerna och författaren till Narnia-böckerna, C.S. Lewis, blev hon tidigt intresserad av filosofi, historia och religion vilket ju också präglar hennes böcker i hög grad.
Hon har alltid levt i den berättande världen. Filmer som Gudfadern, Gökboet och Amadeus har gjorde tidigt stort intryck på henne. Just Amadeus har hon sett ett flertal gånger, inte minst för att hon är besatt av klassisk musik.
– Filmen har en utsökt berättarstruktur med ett stråk av galenskap. Avslutningen med ett otroligt rekviem, körerna och den bitterljuva segern är fantastisk. Det är den typen av strukturer jag eftersträvar när jag skriver. Andra inspirationskällor som präglat mitt skrivande är ”Fanny och Alexander” och ”När lammen tystnad”. Det är filmer med dialoger på en hög nivå och som gett mig en tydlig bild av hur en bra historia ska berättas.
EXTREMT GOTT MINNE
När Victoria gav sig av från hemmet i småland blev det studier i historia och konsthistoria och i stället för att ta studielån försörjde hon sig på att spela poker. Vilket hon gjorde väldigt bra. Det här var när den stora pokerboomen kom och alla pokersajter dök upp. Ett extremt gott minne i kombination med att hon valde att inte spela på allt för höga nivåer blev en framgångsfaktor och hon vann tillräckligt för att försörja sig.
– Det bästa var att jag kunde göra det hemifrån och jag älskar alla aktiviteter man kan göra hemifrån. Det är ju så jag jobbar även idag.
Dagarna är inrutade. Veronica skriver disciplinerat i sitt arbetsrum och när arbetsdagen är slut lagar hon mat till sig och sin man, därefter avslutar de dagen med ett parti schack.
– Så ser oftast mina dagar ut, och så vill jag ha det. Jag älskar att skriva och vill inte bli störd.
DET INRE UPPVAKNANDET
Men såklart, ibland är Victoria ute och föreläser. Det kan vara om sina böcker eller om ämnen hon brinner för, som till exempel ”det inre utforskandet av sig själv” med allt vad det innebär.
– Jag är otroligt intresserad av mystisismen, den kontemplativa traditionen och vad det inre uppvaknandet kan leda till. Jag fördjupar mig ständigt i dessa ämnen och det är något jag gärna skulle vilja föreläsa ännu mer om, säger Victoria. Jag har även ett stort intresse för det andliga.
Det här är intressen hon har tillsammans med sin man, Christer Sturmark, som ofta setts som debattör i tv-rutan i egenskap av ordförande för Humanisterna. Numera är han även förläggare på Fri Tanke förlag.
Victoria är inte så intresserad av mingel och småprat, eller parmiddagar för den delen. Däremot uppskattar hon de middagsgäster som ofta är författare på makens förslag; filosofer, teologer, forskare och så vidare.
– Det kan bli väldigt intressanta, och ja, intellektuella samtal, vilket jag älskar.
Den sista delen i trilogin Pestmasken kom ut tidigare i år. Boken utspelar sig i Stockholm och Venedig på 30-talet, i skuggan av börskraschen och där det hålls en fest till glädje för Ivar Kreugers självmord. Ja, ni förstår.
MER AV MYSTIK
Arbetet med sin fjärde bok jobbar hon med i detta nu. Planen är utgivning våren 2026. I samma andetag nämner hon inspirationskällor som; Mästaren av Venedig, I rosens namn och Da Vinci Koden.
– Det blir en bok där läsaren får en hel del spänning men också ännu mer av mystik, teologi, vetenskap och religion. Det ska bli en bok som jag hoppas leder till ett inre utforskande för läsaren, precis som för karaktärerna i boken, och att de på så sätt får lära känna sig själva och kanske även växa som människor, avslutar Victoria.
”Hon var ett barn som gärna höll sig för sig självt och sögs tidigt in i Nania-garderoben som hon sedan aldrig lämnat”
Text: Carina Wedin Foto: Kajsa Göransson
Comments