Från tjejtjusare och oengageradodåga till mänsklighetens räddare

TEXT: PETER TORSÉN

FOTO: MORGAN NORMAN

Jag träffade Fredrik Lindström för en pratstund om

minnen från barn- och ungdomstiden, pandemin och

om nypremiären av hans föreställning Mänskligheten.

VAD ÄR DITT FÖRSTA MINNE?

– Min mamma och jag går förbi en skomakare i Eskilstuna som

hade en rörlig docka i skyltfönstret. Jag fick syn på den i skyltfönstret

och ryckte mamma i kappan och sa ”Vilken rolig!”. Då

hörde jag en röst bakom mig som inte alls lät som min mor. Då

tittade jag upp och fick se en gubbe. Jag blev livrädd och sprang

och letade efter mamma, som inte alls var så långt därifrån.

HUR VAR DU SOM BARN?

– Jag var nog en riktig ”tjejtjusare”. Min första förälskelse som

tre och en halvåring var Kerstin. Jag tiggde pengar av pappa för

att bjuda henne på kondis. Jag var väldigt tidigt ute. Jag har inte

träffat henne sen dess. Ha ha...

HUR VAR DIN UNGDOM?

– Jag gick på S:t Eskil och var en oengagerad odåga och la all

energi i hårdrocksbandet Crystal Pride, där jag spelade

trummor. Under gymnasietiden gjorde jag även debut på scen i

skolans soaré 1980. Vi skrev då vårt eget manus och jag fick för

första gången uppleva publikens skratt och applåder.

HANN DU SPELA NÅGRA FÖRESTÄLLNINGAR AV

"MÄNSKLIGHETEN" INNAN PANDEMIN?

– Jag spelade en hel säsong på Scalateatern i Stockholm och

hann även med 10-12 föreställningar runt landet. Nu har jag

friskat upp minnet på en liten teater, för någon dag sedan, och

gör nypremiär i Eskilstuna den 24 oktober. Jag kommer till

Nyköping 30 januari.

VAD VAR DITT FÖRSTA JOBB?

– Jag var springpojke på Eskilstuna-Kuriren i slutet av 70-talet

och i början av 80-talet.

VAD ÄR DITT YRKE IDAG EGENTLIGEN?

– Det är svårt att säga. Jag är utbildat språkhistoriker. Jag har

även lite journalistutbildning. Filosofie kandidat kan jag väl

också kalla mig. Men folk får kalla mig vad de vill.


HUR HAR DU BLIVIT PÅVERKAD AV PANDEMIN?

– Inkomstmässigt var det en katastrof men jag fick mer

tid att skriva på ett manus och ett bokprojekt. Det var

positivt. Jag har haft Covid. Själva influensan var rätt

”snäll” men jag har efteråt haft flera mikroinfluensor

med muskelvärk. Det har varit jobbigt.


VILKA ÄR DINA FÖREBILDER?

– Kalle Sändare och Hasse Alfredsson är väl de största

förebilderna när det gäller humor. Den engelska komikern

Stephen Fry är en person som jag uppskattar mycket

och som jag kan identifiera mig med.


HAR DU NÅGON HOBBY?

– Jag gillar att påta i trädgården. Sköta rosorna. Jag är

lite fåfäng och vill att det ska vara snyggt i trädgården.


MINNS DU DEN STUNDEN DÅ DU UPPTÄCKTE ATT

DU VAR VUXEN?

– Den har tyvärr inte inträffat än, ha ha ha…

Jag väntar fortfarande på den stunden.


VAD ÄR DET FÖR SKILLNAD PÅ ESKILSTUNAOCH

NYKÖPINGSDIALEKTER, ANSER DU?

–”Nyköpinskan" är närmare det som vi kallar för

rikssvenska. Eskilstuna tillhör mer ”gnällbältet” och har

även drag av bergslagsuttal, då man ofta betonar första

stavelsen - NYfors, SJÖberg eller LUNDberg.


HUR SAMMANFATTAR DU DIN FÖRESTÄLLNING

"MÄNSKLIGHETEN"?

– Jag pratar om allvarliga saker på ett roligt och lättillgängligt

sätt.

Jag tackar Fredrik för samtalet och han kastar sig in i en

taxi för att åka till inspelning av På Spåret.


Fullständigt namn: Nils Fredrik Lindström

Ålder: 58

Född: Eskilstuna

Civilstånd: Ogift

Aktuell med: Föreställningen Mänskligheten

och TV-programmet På Spåret, som har

premiär 26 november