Det står nöjeskonsult på visitkortet men trots det är Lasse Lindberg inte den glada gamäng man kan tro. Här finns ett djup och yrkesvalet handlar framför allt om att vara ett redskap för att få människor att skratta och att må bra – inte om att göra karriär.
Det började redan i morfars garderob. Han trivdes med att kliva in i någon annans kostym och träda in i en roll. Att framhäva sig själv låg inte för honom – har inte gjort senare heller.
– Att stå på sen har aldrig varit något jag sett som märkvärdigt och det har inget med exhibitionism att göra. Jag har musiken i blodet, min morfar var multiinstrumentalist men egentligen lockade det mig inte så mycket även om jag tyckte om att stå bredvid och lyssna när han spelade piano. Pappa tvingade in mig på en gitarrkurs och det tog lite tid innan jag tyckte det började bli kul.
Trots att roliga timmen var veckans höjdpunkt och att han tidigt hade en sånggrupp med några kompisar var just underhållningsbranschen inte det han hade riktat in sig på. Sanningen att säga hade han inte så stort fokus på framtiden över huvud taget i unga år.
– Jag är väl lite av en fatalist. Har varit uppmärksam på det som sker omkring mig och inte slarvat bort tillfälligheter och ödesbestämda möten. Det är en inställning som väglett mig genom livet. Underhållningen kom till mig av en ren tillfällighet då mina föräldrar uppenbarligen tyckte jag behövde något att göra under sommaren. De såg en annons där resebyrån Reso sökte någon som kunde spela och sjunga.
Stationerad i Italien
Lasse sökte jobbet och under sex år var han stationerad i Italien under sommarhalvåret och på skidorter på vintrarna. Men till sist var det läge att ställa om. Dottern Ida föddes 1983 så det var bra timing att flytta hem. Framtiden var dock utstakad och han har blivit kvar i underhållningsbranschen. Lasse har aldrig haft ett så kallat vanligt jobb och aldrig varit fast anställd. En tillvaro som han trivts med. Han är tacksam över alla företag han samarbetat med genom åren; SSAB, Siemens och Ericsson.
– Den allra största arbetsgivaren genom åren är Sundbyholms Slott där jag haft såväl vikingakalas som maskeradbaler. Är väldigt stolt över att få jobba för ett företag frekvent under så lång tid som trettio år.
Lasse har jobbat i olika och väldigt roliga miljöer. Det har varit krogar, företagsfester, event, mässor, bröllop och mycket annat.
– Under många år underhöll jag i pianobaren på Bacchi Wapen i Stockholm. Det var en utmanande miljö då mitt signum är att spela låtar på begäran – då gäller det att kunna i princip allt. Och kan man inte, då får man låtsas…
Han är även kunglig hovleverantör, ja det vill säga, Lasse har vid flera tillfällen haft kungahuset som kund och underhållit för dem.
– Jag har genom åren fått vara med om så mycket fantastiskt. Tack vare företag jag jobbat för har jag dessutom fått se stora delar av världen vilket alltid varit min stora dröm.
Kalibrera sig själv
Det som driver Lasse är nyfikenheten och att han är väldigt road av att möta människor. Han är duktig på att kalibrera sig själv så det funkar med publiken.
– Förutsättningarna kan verkligen skifta beroende på publik; jag tycker ju om tjo och tjim så ska jag vara riktigt ärlig gör det inget om publiken tagit ett par glas öl. Men oavsett gäller det att kunna läsa av publiken blixtsnabbt – de är ju mina medspelare för att det ska bli en trevlig tillställning.
Senaste året har såklart påverkat även Lasse. Allt har ställts in. Det har varit en tillvaro där han istället valt att jobba som begravningsofficiant på borgerliga begravningar. Ett udda jobb kan tyckas för en nöjeskonsult.
– Det är inte så långt ifrån det jag annars gör. Det handlar om att ha ett program, känna av och försöka sprida lite glädje mitt i sorgen. Ofta spelar och sjunger jag också. Jag vill vara påläst och hitta något vid varje tillfälle som gör att man kan minnas personen med värme och glädje. Jag tycker att en begravning ska få innehålla både gråt och skratt.
Att jobba med begravningar är inget nytt för Lasse men det har blivit lite fler nu när tiden funnits. Han tycker det finns en glädje i att kunna stötta, lyssna och vara till nytta för människor i sorg.
– Det är fint att kunna till hands för människor när de tar farväl av en anhörig eller nära vän. Jag vill vara ett redskap som gör att de verkligen tar tillvara på den stunden och att de minns den.
Tid för reflektion
Under Coronatiden har det funnits tid över för reflektion och Lasse är tacksam över att i dessa tider haft ett nätverk då ensamheten har förstärkts.
– Jag och min fru Liz har umgåtts med några få goda vänner under pandemin och det är en ynnest, inte alla förunnat, att få tillhöra ett sammanhang. Nu vill jag också njuta av att få träffa mina tre barn och två barnbarn. Jag är en lyckligt lottad morfar som inkluderas i mina barnbarns liv.
Och såhär när det förhoppningsvis börjar lätta upp funderar Lasse såklart på framtiden. Vill han tillbaka till det som var?
– Njae, inte nödvändigtvis, säger han. Jag längtar såklart tillbaka till att få möta människor i en publik igen. Samtidigt känner jag nu, när jag varit bortkopplad från det i över ett år att jag har jobbat väldigt mycket, kanske lite väl mycket. Jag har börjat att värdesätta ledigheten och kommer gå ned på en lägre växel. Det finns ingen anledning att springa på varenda boll.
– Jag måste inte jobba hela tiden, det finns annat i livet. Jag tycker om att pyssla och snickra här i vårt hus i Stavsjö där vi tillbringar mycket av vår tid.
Dessutom är han medlem i fågelskådarföreningen Tärnan.
– Mitt intresse för fåglar tror jag handlar om mångfald. Det finns så många olika sorter. På samma sätt som med fjärilar och insekter och höjer man blicken är det samma sak med oss människor – vi är så olika varandra. Det är det som gjort mitt liv så rikt; att få mött ett helt smörgåsbord av människor som alla haft så mycket att ge, avslutar Lasse.
Komentáře