top of page

Nea sjunger helst i moll

En fin sommardag i juni träffar jag torshällatjejen Nea Eini på mitt kontor i Gamla Staden i Eskilstuna. Idag bor hon i Nykvarn men besöker sin gamla hemkommun ofta. Jag hade i början av året imponerats av hennes musikaliska framträdande som förband till Sophie Hanson på Lokomotivet. Musiken kändes så färdig och mogen fast hon endast är 28 år. Det ska bli kul att få veta mer om henne när hon nu dök upp på mitt kontor - full av energi och vi började att snacka direkt.

Hur känns det att spela på Picnic i Parken i sommar?

- Väldigt kul. Det blir den största publiken som jag har spelat för.


Vad tycker du själv att du spelar för musikgenre?

- Jag har gjort många olika stilar genom tiderna; pop, alternativ rock, jazz och blues. Men nu har jag hittat min egen stil. Jag brukar kalla den ”dark soul”. Det är mycket moll. Inga glada låtar direkt, säger Nea och skrattar.


Jag upplever inte dig som en ”dysterkvist”. Hur kommer det sig då att du gör så dystra sånger?

- Det är för att jag får utlopp för det i min musik - och då blir jag glad och lycklig privat.


Vad fick dig att börja skriva egen musik?

- Dels min egen mamma, som är en duktig musiker men framför allt Lana Del Ray. Hon gör texter som jag kan relatera till. Det känns som om hennes låtar var skrivna till mig.


Nea berättar att hon tidigare skrivit dagbok och att hon idag mer använder sin musik som dagbok. Däremot poängterar hon att allt i hennes texter INTE har hänt på riktigt. Det kanske är därför att vissa av hennes låtar är märkt ”parental advisory explicit content” med andra ord ”barnförbjudet”.


Hon har nu en regel när hon skriver texter, att aldrig använda ordet ”hopp” eller ”hoppas”. Jag är då rädd att det jag hoppas på inte ska slå in. Därför blev jag extra glad när jag upptäckte att Lana Del Ray har en låt som heter ”Hope is a dangerous thing”. Den låten beskriver allt som jag känner. Därför är hon min idol.


Är det inte farligt att ha förebilder som kan färga sin egna musik?

- Nej, varför ska jag göra något som redan finns? Men att hämta inspiration är inget fel. Det gör jag bland annat från Nancy Sinatra och Raphael Saadiq. Få idéer till soundet och estetiken i musiken. Jag vill att min musik låter ”Nea”.


Nea har en låt på Spotify som har över 2 miljoner streams. Det är ”Forever Yours (California). Det är ett samarbete med den tyska producenttrion Kaluma. Det var inte alls meningen att hon skulle sjunga låtan från början.


- Jag och en kompis hade skrivit låten och gjorde en demoinspelning av den och skickade till Kaluma. Men de gillade min sång och ville behålla den, så jag fick bli en ”featuring”.


Kommer du att spela den på Picnic i Parken?

- Nej, den passade bra i det samarbetet men som soloartist vill jag göra mina helt egna grejer.


Hur går det till när du gör en låt?

- Jag skriver all text själv. Sedan brukar jag göra sångmelodin och spela in lite komp. Sedan ger jag det till min medproducent Ole Söderberg som jobbar vidare med den. Ofta får jag idéer på låtar när jag är ute och går. Man går i takt och någon mening börjar rulla i huvudet. Då är det bara att spela in idén på mobilen. Så ibland står jag gömd på Willys och sjunger i något hörn. Ibland kommer texten först och ibland musiken. Men det är nog texten som är min stora grej. De kommer naturligt och fort.


Vad har du för framtidsplaner som artist och som privatperson?

- Jag ska ge ut en EP med fyra låtar lagom till Picnic i Parken. Den kommer att heta ”Stripteasing” och vi kommer att spela tre av låtarna live den 10 juli i Stadsparken. Texterna på den är lite kontroversiella med mycket om sex och droger och allt det du inte får sjunga om. Men det är en lekfull underton i alla låtar och mycket sarkasm. Som privatperson så flyter det nog ihop med artisten. Jag vill hålla på med musik på heltid. Jag brukar tänka att om nu de flesta inte tror att det går att leva på musik så måste det finnas mycket utrymme för mig att göra det.


TEXT OCH FOTO: PETER TORSÉN

Comments


bottom of page