Den ständigt aktuelle Felix Herngren hade under hösten premiär på serien Vuxna människor, i skrivande stund har filmen om Bonusfamiljen premiär på biograferna, han filmar just nu en deckarserie samtidigt som en ny säsong av Solsidan släpps nästa år.
– Min agent har varit mammaledig och det gick åt skogen när jag skulle sköta min kalender själv. Jag sa ju ja till allt som lät kul, berättar Felix. Nu ser jag fram emot lite återhämtning och att inte ha så många projekt på en gång. I alla fall inte fler än två på en gång.
Just nu är Felix högaktuell med filmen ”Länge leve bonusfamiljen”. Bonusfamiljen hade premiär på SVT för fem år sedan. Fyra säsonger har visats och de följs nu av en film.
– När man jobbar med en serie tar man en säsong i taget och historien utvecklas allt eftersom. Efter säsong fyra tyckte vi att en film passade in i handlingen. En film hägrar alltid, det är något helt annat än en serie.
Felix berättar att en film har en helt annan budget vilket gör att som filmarbetare har man mer tid på sig för varje färdig minut. Det är en uppskruvad budget i alla delar jämfört med en serie. Filmen om Bonusfamiljen utspelar sig i fjällmiljö och med det har filmskaparna en tydlig tanke.
– Att dramaturgiskt tvinga in folk i en miljö man inte kan lämna så lätt mår en del historier bra av, menar Felix. Dessutom är det ju roligt att bjuda biobesökarna på svenskt landskapsgodis från Dalarna.
Det lilla vardagsdramat
Inspelningen av första säsongen av Bonusfamiljen började för sju år sedan. Pitchen till SVT var att göra något om det lilla vardagsdramat; varför brer du en ostmacka till din son, men inte till min? Felix och hans fru Clara, som för övrigt är idégivare till serien, kände att det fanns en intressant dramatik här – det var ju något båda hade gått igenom.
– Att dramatiken är så enkel är själva poängen och oavsett om man lever i en bonusfamilj eller inte kan man alltid känna igen sig i många av de situationer som uppstår.
Bonusfamiljen är en dramakomedi där berättelsen är det viktigaste. När det gäller humorn i serien och nu även filmen, utgår Felix från situationen och med fingertoppskänsla skruvar han på humorn men aldrig så mycket att situationen inte känns äkta. Hellre då avstå från en humoristisk scen.
– Vi har grymt mycket roligheter i Bonusfamiljen som är bortklippta men jag hoppas att folk ändå uppfattar den lilla humorn i serien. Till skillnad från Solsidan som ju är en ren komediserie. Där är jag mycket mer tolerant för att det inte är helt trovärdigt om det istället är skitkul.
Att det blev film och tv för Felix var ingen tillfällighet. Han började som barnskådis och när han blev lite äldre jobbade han gärna i bakgrunden; kokade kaffe och bar sladdar. Han fascinerades av klippbordet och det var där han startade sin egentliga karriär, bland annat med de två första Beckfilmerna med Peter Haber och Mikael Persbrandt. Sen rullade det på. Nu blev det humorshower på tv och när han började regissera så kände Felix att han hittat hem.
– Ja regi är det jag tycker är allra roligast och ibland även få stå framför kameran då och då.
Gösta Ekman och Peter Sellers
På frågan om vilka förebilder han har behöver han inte tänka efter. Lasse Åberg är en stor idol svarar han direkt. Han nämner också Christofer Nolan, mest känd för batmanfilmerna och såklart Woody Allen. Tarantino och Sacha Cohen Baron är ytterligare två som nämns med självklarhet.
– Jag har så många inspirationskällor; Stanley Kubrick och Leon Vitalis som jobbade tätt ihop är två personer jag beundrar, Leon är dessutom pappa till Vera Vitalis som spelar Lisa i Bonusfamiljen. När jag var ung såg jag filmer med Gösta Ekman och Peter Sellers på VHS. Jag spelade filmerna om och om och om igen.
Idag tittar han kanske mindre på film och serier än gemene man. Ofta refererar någon till en serie och Felix har ingen aning om vad de menar. Men ibland slukas han med av en riktigt bra film där han glömmer att titta på hantverket och bara åker med.
Såväl film som serier är ett hantverk. Vad är egentligen skillnaden?
– När du gör en serie har du lite längre tid på dig att fånga tittaren. Det svåra är att göra varje avsnitt intressant i exakt lagom dos. Fördelen med att göra en serie är att alla delhistorier har så lång tid på sig. I en film ska alla trådar knytas ihop efter en och en halv timme. I en serie kan trådarna löpa på och skapa en cliffhanger som gör att man vill se nästa säsong.
Felix berättar att skapandet av en serie kan börja med en storyline på två A4-sidor. Därefter startar manusarbetet och allteftersom blir historien konkret.
– Det är inte helt ovanligt att de sista avsnitten i en säsong skrivs om helt efter att man skruvat på och ändrat i manus under inspelningen. Så skulle man aldrig kunna arbeta med film. Ett manus för en serie är ett ständigt levande dokument, ibland för att man helt enkelt ändrar sig vad gäller en scen, ibland för att omständigheterna kräver det. Att man förändrar och anpassar sig gör bara historien starkare, menar Felix.
Just nu filmar Felix något som skiljer sig från det han brukar jobba med – nämligen en deckarserie. Det är Emelie Schepps serie om Jana Berzelius som nu ska bli tv.
– Det är brutala mord och en riktigt svart historia som skildras men då och då trots allt med ett visst humoristiskt anslag.
Fler nya grepp
Och visst drömmer Felix om att ta fler nya grepp. Att göra något utomlands skulle kunna vara roligt, men mest för att få tillgång till så många duktiga skådisar, det är ändå mest i svenska språket han känner sig starkast.
– Något jag tänker på är en svensk berättelse som utspelar sig i dåtid. Men det är svårt och kräver ofta en hög budget. Samtidigt får vi ju se hur länge jag orkar hålla på, jag börjar ju bli till åren och folk kanske börjar tröttna på mina historier.
Nu tror vi ju inte att Felix slutar i första taget, om SVT säger ja ligger ett färdigt förslag till Bonusfamiljens femte säsong. Och man kan ju ana att han redan i skrivande stund har annat på gång. Avslutningsvis vill undertecknad och fotografen veta: Får vi någonsin se Papi Raul och Dan Bäckman igen?
Nä, det är knappast troligt, skrattar Felix. Men man ska aldrig säga aldrig, kanske dyker de upp som bifigurer i något sammanhang.
”Pitchen till SVT var att göra något om det lilla vardagsdramat; varför brer du en ostmacka till din son, men inte till min?”
Text: Carina Wedin Foto & Film: Peter Torsén
