Sveriges första modeunder

Planen var att bli lantbrukare men där fanns ett textilarv som inte gick att bortse från. Ebba von Eckermann gjorde det lilla sörmländska samhället Ripsa till ett modecenter. Här vävdes tyger och färgstarka kläder skapades som såldes till modemetropoler som Paris, New York och London.

Ebba von Eckerman föddes 1921 och fick design och textilhantverket med sig i modersmjölken. Hennes mamma, Marg von Schwerin, var en av grundarna till Märthaskolan, en sömnadsskola och skrädderiateljé för haute couture i Stockholm. Trots det var det lantbrukare Ebba hade bestämt sig för att utbilda sig till. Men för blivande kvinnliga lantbrukare ingick även vävning i utbildningen vilket gjorde att textilintresset ändå tog överhand. Ebba älskade att väva vackra ylletyger i naturens alla färger.

När Ebba hade gift sig med sin Erik von Eckermann flyttade de 1947 till släktgården, Sandvik, i den lilla byn Ripsa i Sörmland. Snart insåg hon att kvinnorna i byn, vars män arbetade på traktens stora gårdar, var missnöjda med vardagen och ville ha en sysselsättning. Detta var startskottet för den framgång Ebba von Eckerman kom att få. Hon startade sitt företag ”Ebba von Eckerman Textilier” och kunde på så sätt anställa en stor del av Ripsas kvinnor. Det började med plädar för att sedan utvecklas till ett företag som designade och sydde modekläder. Som mest var det runt 40 anställda som vävde och sydde omkring femtusen plagg per år, inte minst till ett stort antal kunder i USA. Gården Sandvik och Ripsa kom att bli Sörmlands modecentrum; stallet blev vävstuga och där öppnade Ebba både butik och kafé. Det blev ett självklart utflyktsmål för modeintresserade turister.

KÄNSLA FÖR DESIGN

Ebbas känsla för design i kombination med entreprenörsanda gjorde att företaget på kort tid blev framgångsrikt. Idén att ta med vävstolen till olika varuhus kunde bara en person som Ebba ha. Där satt sedan Ebba vid vävstolen och systern Elisabeth vid symaskinen och såklart stod pressen på kö för att få prata med den unika modeskaparen.

Det var med de exklusiva plädarna, kantade med sämskinnsband, som Ebba slog igenom i USA. Här hemma var de redan populära på varuhus som NK och EPA och de köptes ofta för att ges bort som finare presenter. Redan 1950 gjorde hon sin första resa till USA för att presentera sex olika plädar som lanserades under varumärket Countess Ebba von Eckermann. Hon var inte blyg av sig utan knackade helt enkelt dörr hos varuhusens inköpare i städer som Chicago, New York och San Fransisco. Resultatet blev tolv plädar till varje varuhus som valde att sälja dem som så kallade ”lap robes”, resetäcken. I USA kallade man Ebbas verksamhet för ”cottage industri” och man tilltalades av tanken att hon var grevinna och bodde på en herrgård ute på landet, vilket hon förstod att utnyttja. På affärsresor till USA hade hon med sig fotoalbum med bilder från gården, den sörmländska naturen och såklart på kvinnorna som vävde och sydde.

HENNES SIGNUM

Ebbas tyger var färgstarka, mönstren ibland livliga och det var den höga ullkvaliteten som var hennes signum. Snart fanns även hennes kläder på de svenska varuhusen. Det var jackor och kjolar i enkla modeller. Så småningom utökades kollektionerna med klänningar, tvådelade dräkter, kappor med mera. Ebba stod alltid för designen av tyget och kläddesigners anlitades för att formge plagget, bland annat den danska designern Lars Hillingsö som arbetade för Nina Ricci. Mest kända är Ripsakjolen och Ripsajackan. Just Ripsajackan är Ebbas första och enda försök att designa såväl mönster som plaggets snitt.

När Ebba hade börjat att göra kjolar av sina tyger vävde hon en dag det färgglada mönstret som hon kallade ”Humoresque”.  Av en slump fick hennes syssling Eleonore von Schwerin, som då jobbade i Paris, idén att visa ett prov av just det mönstret för Christian Diors butik i Paris. Dior beställde direkt och gjorde en egen modell av den klassiska Ripsakjolen. Butiken i Paris sålde kjolen under tre år, två nya mönster för varje höstkollektion.

MODEHUS SOM DIOR

Att ett modehus som Dior fick upp ögonen för Ebba von Eckermanns textilier var ju säkert lite överraskande för många och ändå inte – hon var trots allt det första svenska modeundret. Samarbetet med Dior blev också startskottet för hennes internationella genombrott med sina klädkollektioner. Under femton år producerade företaget plagg som såldes på varuhus och butiker i Sverige, USA, Kanada, Frankrike, England och Tyskland. Lord & Taylor i New York var ett av de mest prestigefyllda. När företaget var som störst stod det för 10 procent av Sveriges textilexport.

Under 70-talet ökade fabrikstillverkningen och därmed pressades priserna vilket gjorde att många verksamheter inte klarade av konkurrensen och fick lägga ned. Tillverkningen i Ripsa lades ned 1981.

Ebba von Eckermanns gärning är dock inte glömd. Hennes kläder och plädar har visats i olika sammanhang genom åren. Bland annat på Hallwylska museet i Stockholm och just nu på Sörmlands museum i Nyköping. Ebba von Eckermann avled 2018, 96 år.

Utställningen på Sörmlands Museum om Ebba von Eckerman pågår fram till 11 januari 2026.

”I USA kallade man Ebbas verksamhet för ”cottage industri” och man tilltalades av tanken att hon var grevinna och bodde på en herrgård ute på landet, vilket hon förstod att utnyttja.”

TEXT: CARINA WEDIN   FOTO: KW GULLERS