För Malin är inte steget så långt från filmbranschen till att driva restaurangverksamhet. Drivkraften sitter i att jobba mot ett mål och att det är en utmaning – det är inte så mycket i uppgiften i sig.
Har aldrig träffat Malin Ottosson innan tillfället för intervjun men konstaterar snabbt att det här är en tjej som inte halkar in i sammanhang av en tillfällighet. Hon är driven och målmedveten och vet vad hon vill. Efter universitetsstudier i media och kommunikation började hon plugga dokumentärfilm. Under arbetet med sitt första filmprojekt fick Malin lite konstnärlig ångest. Hon tog en paus och flyget till Kanada. En resa som slår omkull planerna helt – eller kanske är det tvärtom. Det är nu hon kan få utlopp för det hon verkligen vill. – Jag träffade en kille och blev förälskad direkt. Åkte hem, avslutade studierna och återvände till Vancouver där han bodde.
Malin berättar att Vancouver kallas för Norra Hollywood. Många filmer och tv-serier blir till just där. Malin lyckades få ett jobb på en tv-serie och sen var hon en del av en bransch hon bara vågat drömma om. Dock inte alltid så glamouröst som man kan tro. – Det finns en baksida såklart och inte minst så fick jag verkligen erfara hur det är att bli nobbad jobb för att jag är självständig och stark och ingen ja-sägare. ”Jag kan hjälpa dig med andra kontakter men mig kan du inte jobba för, jag behöver någon som bara gör som jag säger” fick jag höra på en intervju. Jag var lite förundrad över att de andra tjejerna som sökte jobbet var så uppklädda – efteråt förstod jag varför.
Frilansade som regiassistent
Under ett antal år frilansande Malin bland annat som regiassistent. Ett jobb där man ska hålla koll på allt; se till att alla är på rätt plats i rätt tid, tidplanen ska följas, man ska våga säga till när regissören drar ut för länge på tiden och så vidare. Helt enkelt är det problemlösning och planering det framför allt handlar om. En utmaning som heter duga. Tids nog återvände Malin till Sverige och Nyköping. Förhållandet tog slut, men de var fortfarande bästa vänner och hade mycket kontakt. När han gick avled på grund av en olycka var det en stor sorg för Malin.
Idag har Malin familj, sambo och en dotter, och en helt ny utmaning som hon tagit sig an – att mitt i pandemitider få Tovastugan på fötter. Och skam den som ger sig. Malin har bestämt sig för att det ska gå och starten har blivit mer än lovligt uppskattad.
Satte käppar i hjulet
Att driva en verksamhet som Tovastugan handlar om planering, logistisk och problemlösning. Vad gör man när det inte går att ha öppet på vanligt sätt? Malin och hennes kollegor hade planerat för en rivstart och så kom pandemin som satte käppar i hjulet. – Det blev som en trigger för mig. Watch me! Det här ska vi minsann klara av tänkte jag.
Och ännu så länge kan man verkligen säga att hon lyckats. Att ha som affärsidé att alla sitter utomhus var såklart en fördel i somras. I december pyntades det julfint, man tände braskorgar, spelade julmusik och den som var ute och flanerade kunde stanna och ta en fika. Julmarknaden fick ställas in – istället sålde Malin grejer från utställarna vid de tillfällen när de hade öppet under december. – Jag tycker om att bjuda Nyköpingsborna på en fin upplevelse – vilket verkligen behövs i dessa tider
Malin ser fram emot att pandemin ska lägga sig och att verksamheten kan dra igång på riktigt. Hon har många planer. – Tovastugan har så stor potential. Jag vill göra det till den mötesplats det en gång har varit. Lite som ett Folkets Park för både stora och små.
Stor utmaning
För att fullt ut kunna försörja sig så jobbar Malin på förskola också. Och för att kunna få en fast tjänst krävdes utbildning. Sagt och gjort; ”krävs det utbildning får jag väl skaffa det” tänkte Malin och läste in barnskötarutbildningen på endast tre månader. Nu är det inte längre aktuellt med fast tjänst eftersom Tovastugan har högsta prioritet. – Som tur är gillar jag obekväma arbetstider och har inget emot att arbeta mycket. Mellan varven är det slitigt. Jag lever i nuet – andas och lever det jag för närvarande håller på med. Är inte bunden till saker, lever i en väska och har alltid varit på väg någonstans. Det har sina likheter, det här jobbet och det som regiassistent, säger Malin. Inte minst att det är en stor utmaning man tar sig an varje dag och det är vad jag lockas av. Spelar inte så stor roll vad det är. Det här är också något jag vill visa min dotter – inget är omöjligt och man måste våga ta plats. avslutar Malin.
Text: Carina Wedin
Foto: Linda Nilsson