Jag träffar Yvonne Ryding när den första snön kommer till Eskilstuna. Vi tar en promenad runt vår fina å. Ett bra sätt för samtal i dessa covidtider. Mina gymnastikskor gör mig till Bambi på hal is men Yvonne hjälper mig flera gånger att hålla balansen. Hon bor idag i ett hus i Hälleforsnässkogarna efter tio år i Jämtland. Idag har hon några ärenden i storstan och passar då på att besöka mig för en intervju.
Yvonne växte upp i Hällbybrunn med mamma, pappa och lillebror Anders. Hela familjen gillade att träna. Eftersom Yvonne hade väldigt unga föräldrar så spelade hon till och med fotboll i samma lag som mamma Agneta; i Hällbybrunns IF.
I unga år var drömmen att bli barnmorska eller narkossköterska. Hon gick undersköterskeutbildningen och hann jobba en stund inom hemsjukvården innan ”det där lilla breaket” kom. Den fortsatta utbildningen lades på hyllan. Det började 1983 med att Yvonnes mamma anmälde henne till årets Lucia i tidningen Året Runt. Hon kom med i tävlingen och läsarna röstade fram Yvonne till Sveriges Lucia. Chefsredaktör Sven Broman fann tycke för Yvonne och tyckte att hon nästa år skulle söka till Fröken Sverige. – Jag tycker det var pinsamt och jobbigt men blev efter några telefonsamtal övertalad att söka.
Och det gjorde hon och hur det gick, vet vi ju alla.
Glitter och glamour
Det blev ett drygt år med glamour och glitter. Yvonne njöt av den stunden och klarade sig bra. Hon stod hela tiden med båda fötterna på jorden. – Det kändes som om det tidiga 80-talet var oskyldigare än det är nuförtiden. Jag upplevde aldrig ”me-too-gubbar”, ätstörningsproblem eller snack om bröstförstoringar. Jag har nog en väldigt hög integritet vilket gör att jag inte är så lättnådd. Journalister i Sverige kunde efter min USA-resa ha en förutfattad mening om mig. De sa ofta efter intervjun ”Du var ju riktigt trevlig”. Hur skulle jag tolka det?
I 25 år har Yvonne arbetat med en egen hudvårdsserie, YR Skincare. – Sedan 2017 har jag satsat 100 procent på internationellt samarbete. Det har kostat mycket pengar men det har resulterat i att jag har partners ibland annat i Hong Kong och nu även Kina. Det är en stor koncern som äger massor av varuhus över hela Kina. Vi blev godkända av det kinesiska läkemedelsverket den 29 december vilket betyder oerhört mycket. Det är inte så många som orkar gå igenom den processen.
Yvonne i tvrutan
Senast såg vi Yvonne i tv-rutan precis innan Corona stängde ner Sverige. Det var Melodifestivalen och Andra Chansen i gamla hemstaden Eskilstuna. En stor succé och Yvonne berättar att Christer Björkman tycker att det var ett av de absolut proffsigaste ställena som de har varit på. Kul för oss i Eskilstuna att höra.
Jag hinner också med att fotografera Yvonne på Köpmangatan i Gamla Staden och vid Eskilstunaån. Jag plåtade väl 25-30 bilder. Hon var bra på alla! ”Fotogenique” är det svårstavade ordet jag tänker på. Men det som också slår mig är att hon verkar vara lika vacker på insidan. Hon om någon borde starta en podd och bli en sådan där influenser. Unga tjejer skulle behöva bättre förebilder än dem de har idag.
Yvonne gifte sig och bildade familj i slutet av 80-talet. Hon fick barnen Sandra och Nathalie tillsammans med skådespelaren Kjell Bergqvist. Sandra arbetar tillsammans med Yvonne i företaget och är även yogainstruktör. Hon är mamma till Edwin, tre år. Så nu är Yvonne mormor. Nathalie är lite mer yvig och konstnärlig. Kanske lite mer lik pappa Kjell. Hon håller på med musik och har bland annat skrivit musik till TV-serien Bäckström. Hon har även gått på Actors Studio i Stockholm och studerat skådespeleri.
Är pappa där och peppar henne, frågar jag? – Det gör han till viss del, men han tycker nog att det är viktigast att tjejerna gör något som de själva vill och att de går sina egna vägar. Jag har samma åsikt. Ibland går det bra, andra gånger lite sämre. Då får man ta en ny väg. Precis som vi alla får göra, då och då.
Precis som alla andra Vad är det första du längtar efter och vill göra när pandemin har lugnat ned sig, undrar jag. – Jag är nog precis som alla andra. Jag vill festa, träffa folk och umgås. Vi är ju sociala varelser även om vi svenskar har rykte om oss att vara reserverade.
Semlan är uppäten och kaffet slut. Ingen kram denna gång men en armbågshälsning får duga.
Yvonne har bjudit på sig själv och spridit en positiv aura i mitt enkla kontor. Här ska inte vädras på länge. Hej då, Yvonne!
Se Peters promenadintervju med Yvonne
Text & Foto: Peter Torsén