Från sörmländska Katrineholm kom bandet som gav glamrocken ett ansikte i Sverige. På 70-talet blev de idoler för tonåringar på ungdomsgårdar och folkparker med smink och platåskor och hög musik.
Jag fick ett långt samtal med sångaren Lars ”Fubbe” Furberg, den enda som varit med i alla upplagor av Tears. Det var tänkt att vi skulle träffas ”på riktigt” men pandemin satte krokben för det - så det fick bli ett snack på telefon. Och det var nog tur, för jag insjuknade i covid två dagar senare.
I början av 70-talet kom den genren som kom att kallas glamrock. Fast på den tiden sa man oftast sminkpop. De stora stjärnorna var Sweet, Slade, T.Rex och framför allt David Bowie.
I Sverige var det proggmusiken som regerade. Kommersiell musik ansågs inte fin. Det var svårt för den musiken att ens få spelningar på radio och TV. P3 la ned populära program med ”hitmusik” som Tio i Topp och Kvällstoppen. Ett av de få banden som kunde likna glamrock Sverige var tidiga ABBA. I iallafall utseendemässigt.
Tills katrineholmarna Tears dök upp. De spelade både rätt musik och hade rätt utseende. De började redan i slutet av 60-talet att spela covers på dåtida hits och reste runt på ungdomsgårdar i hela landet.
- När vi såg Sweet första gången så blev vi inspirerade att börja spela glamrock.
Tears sound kan beskrivas som ”tuggummimelodier med snuvig röst och tuffa gitarrer”.
- Sommaren 1973 var vi husband på Gröna Lunds diskotek Revolution. Där blev vi riktigt tajta. Vi träffade Olle Nordström, som då var delägare av Sveriges största bokningsbolag EMA-Telstar. Han undrade om inte vi kunde sminka oss och bära platåskor. Han gick nämligen en marknadsföringskurs och behövde ett band att träna på. Olle fixade en känd modefotograf som gjorde en affisch i 7-färgstryck (!) med Tears. Det ledde till att vi fick skivkontrakt och vi blev Sveriges första glamrockband. Och kanske det enda… tills ett av våra fans, Ola Salo, bildade The Ark på 90-talet.
I Jovan Radomirs SVT-dokumentär från 2021 hyllas Tears som banbrytare av filmvetaren Ronny Svensson och sagda Ola Salo som upptäckte gruppen genom vänner i USA. Han förstod senare att de var från Sverige och Katrineholm.
- Jag attraherades av glamrockens lek med identitet och könsroller. Gränslösa artister som Mud, Sweet, Slade, T.Rex, Roxy Music och Tears, berättar Salo i TV-dokumentären.
Efter några succéfyllda år på ungdomsgårdar och folkparker så börjar Fubbe mer och mer att tillbringa sin lediga tid i Nynäshamn och basisten Matti Vourinen hade redan flyttat dit och fått jobb som producent och talangscout på Tears skivbolaget Sonet.
Där kände vi massor av folk. Halva Tears hade nu slutat så jag och Matti tog in två norrmän i bandet. De hade vi träffat på turné då de var vårt förband.
- Jag var inneboende ett bra tag hos en tjej som hade hand om vår fanklubb. En vacker dag tog jag med min stereoanläggning till hennes lägenhet. Då förstod jag att jag bodde där på heltid. Ha, ha.
Den sista tiden fortsatte bandet med Fubbe som den enda originalmedlemmen. 1979 begravdes namnet Tears och de döpte om sig till The Radio. Kanske för att slippa den gamla glamrockstämpeln då punk och new wave var det som gällde då. The Radio blev ett kritikerhyllad band i skarven 70- och 80-talet och gjorde även de några album.
Vad har du gjort efter din musikkarriär, Fubbe?
- Jag har jobbat som systemtekniker inom marinen i Muskö.
I modern tid har Tears fått ett uppsving. Deras första rosa album och ett samlingsalbum finns Spotify och nya generationer upptäcker deras musik. De har även en populär ”gilla-sida” på Facebook.
2017 firade Katrineholm 100 år och självklart var Tears med på scen, i platåskor och smink, några år äldre. I TV-programmet ”Glam, Sweat and Tears” är det en kul scen där originalmedlemmarna i Tears plötsligt dyker upp mitt i en intervju med Ola Salo. Han blev helt klart ”starstrucked” och utbrister spontant:
- Vilken surrealistisk upplevelse. Och alla lever!
Nu i julas var faktiskt originaluppsättningen av Tears inne i studion och spelade in en ny låt. Den kommer att hamna på ett vinylalbum senare i år. Så - GLAMROCKEN LEVER!
”Glam, Sweat and Tears” finns på SVTPlay.
Medlemmar: Matti Vourinen; bas
Lars ”Fubbe” Furberg; sång
Eddie ”Eddan” Eriksson; gitarr
Bengt Walther, trummor (1)
Tomas ”Tompa” Ericsson, trummor (2)
Hans Fogelberg, trummor (3)
Album:
Tears (1974)
Rocky-T (1975)
Romantic (1976)